Vem jag är
Basic:
Heter Tina, är 21 år och är född och uppvuxen i en liiiiiiten by utanför en liiiiten stad på vackra Österlen i Skåne. Jag har den grövsta skånskan man kan tänka sig och de enda som är värre är antagligen bönderna i Bjärsjö. Jag har en helt underbar familj som är varma, goa och fruktansvärt roliga! Jag flyttade upp till Stockholm i höstas och bor på adress nummer två sen jag kom hit men båda ställena ligger fem minuter från varandra här ute på Lidingö.
En bild från den liiiiiiiilla staden Simrishamn.
Plugg/jobb:
Jag bor alltså sedan i augusti (2010) i Stockholm och innan jag hamnade här pluggade jag ett år på civilekonomprogrammet på universitetet i Örebro. Jag trivdes aldrig riktigt i staden och hade en längtan till Stockholm. Tyvärr kom jag inte in på civilekonomprogrammet här men läser fristående kurser som ska passa bra in i en civilekonomexamen. I höstas läste jag statistik och den här terminen läser jag två kurser; Arbetsmarknadskunskap med management på heltid och en översiktskurs i juridik på halvfart och kvällstid. Jag jobbar två-tre kvällar i veckan som mötesbokare på ett företag som håller på med finansiell rådgivning och det är en av de arbetsplatser jag trivts allra bäst på och är mest stolt över att ha jobbat på.
Sen i November håller jag också på att utveckla en affärsidé och kommer inom några månader förhopnningsvis starta ett eget företag :)
OBS! Inte namnet på företaget.
Personlighet:
Jag är ofta en glad person. Detta gäller så klart inte alltid och egentligen var jag tveksam på att jag skulle lista den här egenskapen men jag får ofta höra att jag är glad och när jag verkligen tänker efter så är jag hyfsat ofta ÄRLIGT glad. Jag gör ofta folk, speciellt här uppe i Stockholm, förvånade när jag fyrar av ett stort leende mot busschaufförer, kassapersonal etc. När jag inte är glad brukar jag ibland tvångsle tills jag vänder humöret, det brukar fungera hyfsat bra.
Är jag det minsta osäker (är jag ganska ofta), speciellt i en grupp, så blir jag sjukt blyg. Då hör du inte många ord komma ut ur min mun eftersom jag är rädd att jag ska säga något fel/korkat och då är jag hellre en lyssnare. Och överlag, hur säker jag än är, så lyssnar jag MYCKET hellre än pratar.
Jag är förbannat bra på att vara sur vilket mamma fick uppleva senast igår, men jag suger på att vara riktigt arg och visa det med ORD. Jag kan liksom inte diskutera överhuvudtaget om jag blir arg utan börjar bara gråta (är galet känslig). Sur och arg är enligt mig två helt olika saker, håller ni med?
Mitt tålamod är i princip obefintligt. När jag bestämmer mig för något ska det ske DIREKT. Att behöva ta studenten innan man kan plugga vidare är ju värdelöst till exempel ;) Det här med att plugga i 4 år för att bli ekonom är en annan grej som jag inte riktigt har tålamod till men jag har ju inte så mycket val.
Den här dagen kom till slut och jag kunde fortsätta plugga i Örebro. Jag tyckte dock att själva dagen var fruktansvärt överskattad även om det var en skön milstolpe.
Vad har jag glömt? JO, NU VET JAG! Jag är väldigt sarkastisk. I princip ALLTID. Jag kan tänka mig att detta säkert uppfattas av andra som jobbigt men jag hoppas att det inte är alltför jobbigt för det är liksom så min humor fungerar.
Nu är er tur! Vad har jag missat? Kommentera!!
Heter Tina, är 21 år och är född och uppvuxen i en liiiiiiten by utanför en liiiiten stad på vackra Österlen i Skåne. Jag har den grövsta skånskan man kan tänka sig och de enda som är värre är antagligen bönderna i Bjärsjö. Jag har en helt underbar familj som är varma, goa och fruktansvärt roliga! Jag flyttade upp till Stockholm i höstas och bor på adress nummer två sen jag kom hit men båda ställena ligger fem minuter från varandra här ute på Lidingö.
En bild från den liiiiiiiilla staden Simrishamn.
Plugg/jobb:
Jag bor alltså sedan i augusti (2010) i Stockholm och innan jag hamnade här pluggade jag ett år på civilekonomprogrammet på universitetet i Örebro. Jag trivdes aldrig riktigt i staden och hade en längtan till Stockholm. Tyvärr kom jag inte in på civilekonomprogrammet här men läser fristående kurser som ska passa bra in i en civilekonomexamen. I höstas läste jag statistik och den här terminen läser jag två kurser; Arbetsmarknadskunskap med management på heltid och en översiktskurs i juridik på halvfart och kvällstid. Jag jobbar två-tre kvällar i veckan som mötesbokare på ett företag som håller på med finansiell rådgivning och det är en av de arbetsplatser jag trivts allra bäst på och är mest stolt över att ha jobbat på.
Sen i November håller jag också på att utveckla en affärsidé och kommer inom några månader förhopnningsvis starta ett eget företag :)
OBS! Inte namnet på företaget.
Personlighet:
Jag är ofta en glad person. Detta gäller så klart inte alltid och egentligen var jag tveksam på att jag skulle lista den här egenskapen men jag får ofta höra att jag är glad och när jag verkligen tänker efter så är jag hyfsat ofta ÄRLIGT glad. Jag gör ofta folk, speciellt här uppe i Stockholm, förvånade när jag fyrar av ett stort leende mot busschaufförer, kassapersonal etc. När jag inte är glad brukar jag ibland tvångsle tills jag vänder humöret, det brukar fungera hyfsat bra.
Är jag det minsta osäker (är jag ganska ofta), speciellt i en grupp, så blir jag sjukt blyg. Då hör du inte många ord komma ut ur min mun eftersom jag är rädd att jag ska säga något fel/korkat och då är jag hellre en lyssnare. Och överlag, hur säker jag än är, så lyssnar jag MYCKET hellre än pratar.
Jag är förbannat bra på att vara sur vilket mamma fick uppleva senast igår, men jag suger på att vara riktigt arg och visa det med ORD. Jag kan liksom inte diskutera överhuvudtaget om jag blir arg utan börjar bara gråta (är galet känslig). Sur och arg är enligt mig två helt olika saker, håller ni med?
Mitt tålamod är i princip obefintligt. När jag bestämmer mig för något ska det ske DIREKT. Att behöva ta studenten innan man kan plugga vidare är ju värdelöst till exempel ;) Det här med att plugga i 4 år för att bli ekonom är en annan grej som jag inte riktigt har tålamod till men jag har ju inte så mycket val.
Den här dagen kom till slut och jag kunde fortsätta plugga i Örebro. Jag tyckte dock att själva dagen var fruktansvärt överskattad även om det var en skön milstolpe.
Vad har jag glömt? JO, NU VET JAG! Jag är väldigt sarkastisk. I princip ALLTID. Jag kan tänka mig att detta säkert uppfattas av andra som jobbigt men jag hoppas att det inte är alltför jobbigt för det är liksom så min humor fungerar.
Nu är er tur! Vad har jag missat? Kommentera!!
